För inte länge sedan läste jag någonstans att ”allt som är passé är inne”. Ett klart tecken i tiden. Skrattretande? Inte bara så. Även om det absolut är skrattretande att titta på repriserna av Dynasty, tv-serien som fascinerade ”alla” 1981–90; å andra sidan är det nog just den serien som är förlaga till nu så populära Desperate Housewives, så varför missa originalet. The Ultimate Bitch är definitivt ett 80-tals-mässigt fenomen – och bästa bitchen är tveklöst Alexis Carrington, i Dynasty, fullfjädrat spelad av Joan Collins. Googla gärna damen. Det är underhållning.
Men kläderna, liksom lite för blanka och med extrem axelbredd, är inte fullt lika roliga. Tänk Claude Montana, Thierry Mugler, Gianni Versace och Escada och där är essensen av det axelbreda, överdrivna 80-talsmodet. Tänk sedan lycrablanka workouttrikåer, disco, dragshow, ABBA, cykelbyxor, sönderpermanentade krusfrisyrer, platåpjuck à la Gary Glitter, makeup à la David Bowies Ziggy Stardust. Tänk också på Madonna: The Material Girl slog faktiskt igenom då (1984/85), vilket skapade ett speciellt wannabe-mode. Hur passé – dvs förgånget, för-legat, daterat – känns inte det?
Och ändå är Versace-Dynasty-stilen hur inne som helst. Och ack så begärlig på de vintageauktioner som blivit så populära det senaste året.
Dessutom syns åter igen axelvadderingarna – om än lite mer spetsiga, uppstudsiga men faktiskt modifierade i formen – i det nya mode som i vanlig ordning återupplivar eller uppdaterar gamla moden.
Jag brukar analysera fenomenet retromoden med att det alltid kommer en ny generation som inte testat tidigare moden och därför måste göra det. I förlängningen gör det just nu att (nästan) allt som var supertrendigt under 80-talet måste gå igenom trendcentrifugen ännu ett varv. Men det gäller inte bara kläderna. Det handlar också om möblerna, bilarna, de tekniska leksakerna (nya Iphone!), väskorna och glasögonen (the bigger the better), klockorna (igen stor-stilade och glittriga), sängkläderna (så Ralph Lauren), parfymflaskorna, restaurangerna (som Le Rouge), hotell-inredningarna, boutiquebutikerna (Rodeo Drive-glamorösa), cocktaildrinkarna och alla de statusbetingade märkesvarorna. Just det: märken är jätteviktiga. Hermès, Lacoste, Cartier, Louis Vuitton, Chanel, Yves Saint Laurent, Lanvin, Ralph Lauren …
Men även i det allmänna ruset finns också det som inte alls är trendigt, därför att det är too 80’s: bilen ska inte alls vara en stadsjeep utan en liten lättparkerad elbil, hunden ska inte vara stor och snäll som en labrador utan liten och behändig som en mops, klubbfåtöljen ska inte vara ny och dyr utan gammal, sliten och ärvd (eller köpt på auktion).
Schizofrent och tudelat? Absolut! Men det kanske är dags att omvärdera 80-talet som något väsentligt man missat och värt att dra en ny växel på? Vi befinner oss ju grannar med ta-för-sig-generationen. We truly are living in a material world. Snart nog kommer det också en ny trend.
Av Lotta Lewenhaupt